teamZigge

Kategori: Övrigt - Åsikter

Vikten av en bra sits

Som ni vet tjatar ju jag rätt mycket om att det är så viktigt att ha en bra sits på hästen. Och med bra sits menar jag att kunna sitta ner i alla gångarter i den lodräta sitsen, med alla kroppsdelar på rätt ställe. Att kunna sitta stilla och följa med i hästens rörelser och att ha så pass mycket kroppskontroll att du själv kan välja exakt hur mycket, var och när du vill påverka hästen med dina hjälper. DET är för mig en bra sits. Du ska kunna sitta på vilken häst som helst och sadel ska inte spela någon större roll. Självklart måste ju sadeln uppfylla minimikraven för att du ska kunna ha en bra sits(alltså inte göra att du faller i bakvikt eller liknande)och självklart blir det lättare att få en bra sits om du har en grymt bra sadel som passar dig som handen i handsken. Men på det stora hela ska sadeln inte spela någon jätteroll. Det dummaste jag hört är typ "Jag kan inte sitta i en dressyrsadel".
 
Varför jag tycker att en bra sits är så otroligt viktigt är för att när vi ska ge en hjälp till hästen är ju det enda vi gör att vi ändrar sitsen jämfört med ursprungssitsen. Alltså, vi flyttar någon kroppsdel till ett annat läge än den "ska" vara på, och sen flyttar vi tillbaka den. Om vi då har en dålig eller ens halvdan ursprungssits på hästen, hur ska den då veta när vi vill något? Tänk dig att du sitter mitt över hästen med båda skänklarna intill hästen, men i ett avspänt läge. Du följer med i hästens rörelser. Om du då lutar dig lite åt sidan och trycker till med motsatt skänkel så kommer ju det här bli supertydligt för hästen. Om du istället tänker dig in i en situation då du sitter lite på sned och alltså har ett större tryck med ena skänkeln än den andra, samt har lite svårt att följa med i hästens rörelser. När du då vill göra samma sak behvöer du ju alltså luta dig lite mer åt sidan och trycka lite mer med motsatt skänkel. Det kommer ju inte alls bli lika tydligt för hästen som det tidigare alternativet.
 
Om vi inte har en bra sits där vi inte inverkar på hästen alls när vi inte ger någon hjälp, kan vi verkligen då kräva att hästen ska lyssna för minsta hjälp? Om vi redan från början sitter snett i sadeln, kan vi då förvänta oss att hästen ska känna när vi faktiskt lutar oss åt sidan med flit och när vi bara gör det för att vi råkar? Kan vi kräva av hästen att den ska lyssna för skänkeln när vi lägger till den när vi i tio minuters tid har suttit och knackat med skänkeln utan att egentligen mena något? Jag anser att svaret är NEJ.
 
Så mitt mål för 2016 ska bli att få till den där grymma sitsen. Jag måste nog ändå säga att jag har ganska bra sits som utgångsläge, men jag har också mååånga förbättringspunkter. Jag har lätt att hålla händerna för nära kroppen och för långt ner. Jag har lätt att hamna med skänkeln för långt bak eller bli för långsam. 2016 ska jag göra till det året då jag befäste en grymt bra sits och övade sitsen varje ridpass. Heja heja! Vilka är med mig!?
 
 
Här ser ni en sak jag försökt jobba på och förbättra.Mina händer.Jag vill ha dem som på bilden till vänster, men när jag blir trött eller så faller jag lätt tillbaka till gamla spår och kör med handställningen till höger. Som ni ser faller typ hela sitsen då. Det är viktigt att hitta sin grej att förbättra. För mig blir hela min sits bättre om jag får koll på handställningen.

Ridtröjor...

Ja alltså, nu bara måste jag ta upp det här! Jag blir helt galen! Jag har suttit och tittat på fina ridtröjor, och då pratar jag om långärmade, lite tjockare tröjor. Eller som jag brukar säga: Tjocktröjor. Det finns ju en hel uppsjö med snygga märken som ju skapar sjukt snygga tjocktröjor för att ha att rida i. Jag kan hitta huuuuur många snygga som helst, men ändå ingen alls. För så fort jag hittar nån jag tycker är snygg så kommer vi till problemet:

Vem skapar en ridtjocktröja med luva!?

Varför ska man ha en ridtröja med luva? Vem med någorlunda normal stil använder ens någonsin luva? Och speciellt när man rider? Den hänger och slänger och guppar och är allmänt störig. Den kommer oftast med någon form av snören som fladdrar runt, och allra helst ska dessa snören ha någon hård metallklump längst ner som far runt och slår i ansiktet eller hjälmen. Har du provat att ha långt hår och rida med en tröja som har luva? Lycka till att borsta ut det håret sen. Fågelbo är bara förnamnet. På sommaren då? När det är lite varmare men ändå så man måste ha en tjocktröja... Skapligt varmt blir det under den där luvan och resten av kroppen fryser. På vintern behöver man oftast en jacka eller väst ovanpå för att hålla värmen. Hur knögligt blir det inte i nacken då med en luva? Varför kan man inte skapa en tröja utan luva som inte är fleecetröja!? Fördelar då...? Jag kommer inte på en enda.... Så åter till frågan...

Vem skapar en ridtjocktröja med luva!? Vad är anledningen!?

Svar på fråga

 
 
 I veckan fick jag en väldigt relevant fråga från en anonym läsare. Frågan lyder "Varför går han lektioner? Du har väl köpt honom? :)"
 
Svaret blir helt enkelt att först och främst; Ja, jag har köpt honom. Han är alltså min och endast min. Jag köpte ju Zigge från ridskolan där han står nu och jag har en liten deal med dem att han ska fortsätta gå lite lektioner med de duktiga eleverna. De är i behov av hästar och Z har varit väldigt populär bland de duktigare, eller ja, bland alla faktiskt :)
 
Jag ser det som att jag vinner på det. Jag får en "medryttare" som alltid rider för en ridlärare jag litar på och som därmed kan kontrollera hela ridpassen. Jag är supernöjd. Självklart skulle det itne vara helt fel att rida varje dag själv, men såhär får jag lite tid med Jonn, Abbe och vänner också. Win-win.

Viktigt möte igår kväll

Igår kväll hade vi ett viktigt möte på ridskolan. Jag håller ju som ni vet, tillsammans med två till, i division III hoppning-laget för vår ridklubb. Vi har nu med ett helt gäng ridskoletjejer, vilket betyder att de delar på våra finaste ridskoleponnyer och tävlar på dessa. Det betyder såklart att inte alla tjejerna kan tävla samtidigt, och vara med på alla tävlingstillfällen. Det gör att vi ville ha lite klarhet i hur det kommer att gå till och hur vi tänker oss att det ska vara.
 
Det blev ett riktigt bra möte och jag måste bara ge tummen upp för vår underbara verksamhetschef Andrea Barth, hon är grym! Klar och tydlig, Snäll men bestämd, hård och rättvis. Och hela vägen oerhört trevlig. En riktigt bra chef helt enkelt. Det kändes skönt att ha hennes stöd i det hela och ha en klar linje från henne hur saker ska gå till.
 
Nu låter det som att det är värsta grejen i det här, det är det inte, utan vi ville bara ha ett möte där allt klargjordes så att alla är med på vad som gäller och för att undvika framtida problem. För visst är det så, att vi hästtjejer(och hästkillar såklart) är väldigt speciella och inte alltid drar jämnt med alla. Vi är hårda och tuffa, känslomässiga och envisa, tävlingsinriktade och målmedvetna. Vi är grymma! Det här ska vi vara stolta över, för vi kommer långt med det här!
 
Någon skrev att man egentligen borde skriva upp "stallhäng" i sitt CV när man söker jobb, och jag är verkligen beredd att hålla med! Vi lär oss ju så otroligt mycket på att vara i stallet och jobba med hästar och varandra. Men inte fasen skulle vi skriva det i vårt CV...? Inte ens i det personliga brevet. "Hej jag heter Sandra och jag är bra på att leda, det har jag lärt mig från att övertala 700kg häst om att vi visst ska över den där läskiga krokodilgropen, när hästen är på väg åt andra hållet". eller "Hej jag heter Sandra och jag är bra på att samarbeta, det har jag lärt mig genom att anpassa mig och kompromissa med 30 andra personer i stallet där alla vill ha det på varsitt sätt och är övertygade om att det är det enda rätta sättet." eller kanske.... "Hej jag heter Sandra och jag är bra på att ta ansvar, det har jag lärt mig genom att varje dag se till att min 700kg häst överlever, får rätt mat, bygger muskler, får bra psykisk stimulans och samtidigt sett till att jag själv mår bra".
 
Skulle inte tro det va...? Men! Våga ta upp det här när ni söker jobb! På ett fint sätt såklart. Och till er som anställer folk; Fråga om personen har hängt i ett stall. Får ni svaret "Ja, i 16 år", då vet ni att det med största sannolikhet är en riktigt kämpe ni håller på att anställa.
 
Heja oss hästmänniskor!

Vad man glömmer

Att nå sina mål, att utvecklas, att bli bättre, att lyckas. Det är inte alltid så himla lätt, och det är definitivt inte en uphill road dit. Nej, vägen dit är så mycket mer komplicerad. Det har dock människor en tendens att glömma bort. Jag låter den här bilden visa vad jag menar, eftersom jag tycker att den är så himla bra.
 
 
Så nästa gång ni känner att ett ridpass går dåligt, tänk då framåt och känn att "okej, det var den där lilla knorren nedåt som gör att jag kommer ännu längre när jag kommer ur det." Och deppa för allt i världen inte ihop!
Upp