teamZigge

Kategori: Lär känna - Sandra

Anmälda!

 
Åhh, jag är sååå tagggad! Nu är jag och Zigge anmälda till båda omgångarna i division 2 och jag längtar något otroligt! Jag älskar att ha tävlingar inbokade såhär för det gör att min träning med Zigge blir mer fokuserad och jag kan på ett annat sätt jobba mot tydliga mål. Jag tycker det är så himla roligt med lag också, för då hejar man liksom på varandra och man tävlar även för någon annans skull. Dock vet jag inte om jag kommer få rida i laget än, för i år är vi väldigt många som vill starta i division 2. Förra året satt ju jag och jagade ryttare och vi lyckades para ihop en ryttare och en häst som typ inte hade setts tidigare så att vi till slut fick ihop ett lag. Det är jättekul att vi fått så många som vill rida i laget, men samtidigt gör ju såklart det att mina chanser minskar. Men vi får se. Förhoppningsvis kan jag starta dessa tävlingar ändå.
 
Extra lyxigt är ju att båda deltävlingarna går på klubbar jag gillar. Södertälje är ju hemmaplan (sen om det verkligen är positivt nu för tiden vette tusan, han blir ju så laddad, haha!) och den andra är på Värmdö som jag gillade väldigt mycket sist vi tävlade där. Det var tävlng utomhus vilket är trevligt, och framridningen var helt okej och det fanns en utebana också att rida fram på. Dock hade det blivit såååå mycket vatten där då så det gick inte att rida där, men det har dem säkert åtgärdat. Dessutom fanns en liten skogsstig man kunde skritta och trava på, superhärligt!
 
På första omgången som är redan om 23 dagar(!!!) på hemmaplan är vi anmälda till förklassen MsvC:2 och sen till lagklassen LA:3, jag hoppas att man kan få starta LAn även om man inte får rida i laget, men vi får se. Om inte annat får vi rida MsvC så det blir jättekul! På andra omgången är det ingen förklass så då kör vi lagklassen LA:3 på en gång om jag får rida i laget och sen är det en MsvC:1 efter det. Ska bli kul att rida MsvC:1 också. Vår första start ever i MsvC:1 var ju i November och då hamnade vi ju preciiiiiis under godkänt, mycket på grund av att vi fick ett byte. Tokigt. Så jag är ju skapligt revanschsugen!
 
Så fort Zigges sår har läkt ihop så blir det träningsdax för att ta oss till tävlingsform! Och det är ju minst lika roligt som själva tävlingen, att träna på vägen dit! Heja Zigge!

Vikten av en bra sits

Som ni vet tjatar ju jag rätt mycket om att det är så viktigt att ha en bra sits på hästen. Och med bra sits menar jag att kunna sitta ner i alla gångarter i den lodräta sitsen, med alla kroppsdelar på rätt ställe. Att kunna sitta stilla och följa med i hästens rörelser och att ha så pass mycket kroppskontroll att du själv kan välja exakt hur mycket, var och när du vill påverka hästen med dina hjälper. DET är för mig en bra sits. Du ska kunna sitta på vilken häst som helst och sadel ska inte spela någon större roll. Självklart måste ju sadeln uppfylla minimikraven för att du ska kunna ha en bra sits(alltså inte göra att du faller i bakvikt eller liknande)och självklart blir det lättare att få en bra sits om du har en grymt bra sadel som passar dig som handen i handsken. Men på det stora hela ska sadeln inte spela någon jätteroll. Det dummaste jag hört är typ "Jag kan inte sitta i en dressyrsadel".
 
Varför jag tycker att en bra sits är så otroligt viktigt är för att när vi ska ge en hjälp till hästen är ju det enda vi gör att vi ändrar sitsen jämfört med ursprungssitsen. Alltså, vi flyttar någon kroppsdel till ett annat läge än den "ska" vara på, och sen flyttar vi tillbaka den. Om vi då har en dålig eller ens halvdan ursprungssits på hästen, hur ska den då veta när vi vill något? Tänk dig att du sitter mitt över hästen med båda skänklarna intill hästen, men i ett avspänt läge. Du följer med i hästens rörelser. Om du då lutar dig lite åt sidan och trycker till med motsatt skänkel så kommer ju det här bli supertydligt för hästen. Om du istället tänker dig in i en situation då du sitter lite på sned och alltså har ett större tryck med ena skänkeln än den andra, samt har lite svårt att följa med i hästens rörelser. När du då vill göra samma sak behvöer du ju alltså luta dig lite mer åt sidan och trycka lite mer med motsatt skänkel. Det kommer ju inte alls bli lika tydligt för hästen som det tidigare alternativet.
 
Om vi inte har en bra sits där vi inte inverkar på hästen alls när vi inte ger någon hjälp, kan vi verkligen då kräva att hästen ska lyssna för minsta hjälp? Om vi redan från början sitter snett i sadeln, kan vi då förvänta oss att hästen ska känna när vi faktiskt lutar oss åt sidan med flit och när vi bara gör det för att vi råkar? Kan vi kräva av hästen att den ska lyssna för skänkeln när vi lägger till den när vi i tio minuters tid har suttit och knackat med skänkeln utan att egentligen mena något? Jag anser att svaret är NEJ.
 
Så mitt mål för 2016 ska bli att få till den där grymma sitsen. Jag måste nog ändå säga att jag har ganska bra sits som utgångsläge, men jag har också mååånga förbättringspunkter. Jag har lätt att hålla händerna för nära kroppen och för långt ner. Jag har lätt att hamna med skänkeln för långt bak eller bli för långsam. 2016 ska jag göra till det året då jag befäste en grymt bra sits och övade sitsen varje ridpass. Heja heja! Vilka är med mig!?
 
 
Här ser ni en sak jag försökt jobba på och förbättra.Mina händer.Jag vill ha dem som på bilden till vänster, men när jag blir trött eller så faller jag lätt tillbaka till gamla spår och kör med handställningen till höger. Som ni ser faller typ hela sitsen då. Det är viktigt att hitta sin grej att förbättra. För mig blir hela min sits bättre om jag får koll på handställningen.

Hej från Zanzibar


Hoppas att ni har det bra där hemma! Här är allt super men händelserikt! Resan började rent av ganska kämpigt. Vi kom i bra tid till arlanda och åt lunch där på plats. Allt var frid och fröjd tills vi skulle kliva på planet till Amsterdam. Där fick vi tvångsinchecka vårt handbagage med alla våra saker. Inte bara till att få det i Amsterdam utan vi fick checka in det hela vägen till Zanzibar. Kul. Det här gjorde att vi fick kliva av planet och jag som är flygrädd fick någon sorts panikattack och fick svårt att kliva på planet igen. Stod och hyperventilerade och tårarna bara forsade.

Hur som helst sÃ¥ lyckades jag ta mig pÃ¥ planet och sen gick resan till Amsterdam bra. I Amsterdam hade vi tokstressigt till nästa flyg men vi hann. Den lÃ¥nga flygningen till nairobi gick jättebra och vi hade ett grymt fint flygplan med egen tv med över 100 filmer, massa spel och massa annat. BÃ¥de middagen och frukosten var jättegoda och jag lyckades sova rätt bra faktiskt. 

Väl i nairobi gick det ocksÃ¥ bra och smidigt. Även flyget till Zanzibar. Skönt. Gissa om jag andades ut när vi stod pÃ¥ fast mark pÃ¥ Zanzibar! Hela resan har jag dock tänkt pÃ¥ mitt handbagage som ju innehöll plÃ¥nboken, kamera, undervattenshus till kameran, solglasögonen, alla laddare och i princip allt viktigt jag ville ha med mig. Tror ni vi fick de väskorna pÃ¥ Zanzibar?  Nix. De var borta.

När vi kom till hotellet började det dock gå bättre. Hotellet var mycket finare än vi förväntat oss och efter ett dygn kom väskorna levererade till hotellet. Inget saknades eller var trasigt vad jag upptäckt hittills.

Men vilken tur varar för evigt? Vi hade inte tagit ut sÃ¥ mycket Tanzaniska shilling sÃ¥ vi behövde ta ut mer. Men det gick inte. Vi hade pengar pÃ¥ Jonns kort men det gick inte att ta ut nÃ¥gonting.  Vi ringde banken hemma i Sverige och vi har ingen gräns. Men vi fick inte ut nÃ¥gra pengar. Mitt kort var fortfarande nÃ¥gonstans i världen sÃ¥ jag . . Vad gör man? Dagen efter visade det sig att banken hade haft slut pÃ¥ pengar och det var därför vi inte fick ut mer. I övrigt är det ganska roligt ocksÃ¥, man fÃ¥r som absolut högst ta ut 400 000 shilling Ã¥t gÃ¥ngen,  det motsvarar 1600 kronor. Bara för att det är kul har vi sÃ¥klart tagit ut 1 miljon. 

Vi har hunnit med en hel del pÃ¥ redan skulle jag vilja säga. Först bodde vi i huvudstaden nÃ¥gra dagar och där vandrade vi i stone ton,  vi Ã¥kte pÃ¥ en utflykt för att se hur de odlar kryddor och vi Ã¥kte till prisen Island och tittade pÃ¥ ön som byggdes för att bli ett fängelse men aldrig blev det. Nu bodde det massor med sköldpaddor där som vi klappade och gosade med. Den äldsta var 184 Ã¥r.

Efter några dagar flyttade vi oss till den sydöstra delen på ön och där är vi nu. På vägen hit åkte vi förbi ett naturreservat där vi tittade på fjärilsodling och vilda apor. Jag fick också se och hålla i en kameleont för första gången, ett djur jag är väldigt fascinerad av. Vi svängde också förbi ett mangroveträsk.

När vi kom fram hit till Jambiani sÃ¥ fick vi uppleva lÃ¥gvatten. Det är superhäftigt!  Just nu när jag skriver det här är det högvatten och stranden är dÃ¥ ca 100 meter ner till vattnet. Om nÃ¥gra timmar kommer det vara lÃ¥gvatten och dÃ¥ är det ca 1 km ner till vattnet. Galet men ett sÃ¥nt häftigt fenomen.

Här blåser det ganska mycket och något som är väldigt stort här är kitesurfing. Och vi är ju inte dom som är dom så vi har nu bokat in oss på en tredagars kurs. Hur ska det gå, hahhaah!

Allt här är jättebilligt, en 35cl cola i glasflaska pÃ¥ restaurang kostar 8 kr,  en mango kostar 2 kr, en middag för tvÃ¥ gÃ¥r pÃ¥ ungefär 250 kr, massage i 1 h kostar 80 kr om du inte prutar. IgÃ¥r kväll Ã¥t vi hummer thermidor och den kostade ungefär 160 kr. Det är svÃ¥rt att hitta alkohol, inte ens en öl. Bankomat finns i huvudstaden, ingen annanstans. Som tjej förnärmar jag öborna om jag visar hud som axlar mage och knän. PÃ¥ stranden är det okej. De har det väldigt primitivt jämfört med oss och människosyn känns rätts sned. Men jag älskar ändÃ¥ Zanzibar. Hit Ã¥ker jag gärna igen.

Upp